La paz

Under några dagar har jag(Axel) rest med Maria och Jennie medan Jesper och Erik var kvar i Cuzco. Vi började med att åka till Puno vid Tittikaka-sjön. Puno var en riktigt ful stad och det förbättrades inte av att vi alla blev lite dåliga i magen. Så första kvällen blev rätt blek även om vi hade trevligt ihop. Morgonen därpå fick vi ta oss samman och åkte ut till vassöarna där turisthungriga indianer bodde på flytande öar. Vi hamnade i en grupp med enbart peruanska turister och blev nästan lika ivrigt fotograferade som indianerna.

Flytande vassöar

Efter Puno bar det av till Copacabana. Detta var en pärla i jämförelse. Vi tog dessutom in på ett tyskägt "lyx"-hostel som gick lös på $12 natten. Men det var inga dåliga bålster som vi kunde krypa ner i.

Vi tog en segeltur på 3 800 m höjd i en lite segel-eka och med brända näsor återvände vi till hostelet för en smarrig ostfondue med Tittikaka-utsikt.

Nästkommande dag tog vi oss till La Paz på morgonen. Erik och Jesper hade pinnat på bra så de kom ifatt oss samman kväll. La Paz är världens högst belägna huvudstad och det känns när man springer(läs hasar sig fram) omkring på stadens kuperade gator. Inte heller denna stad var någon riktig skönhet men häftigt var det ändå med alla höga berg runt om.

Jesper hämtar andan
utsikt över La Paz

En heldag ägnade vi åt att ta oss ner med cyklar för det som kallas "Death Road". Namnet var inte helt missvisande. En vecka innan vi cyklade ner för den 3,5 meter breda grusvägen som klättrade längs vidunderliga bergsväggar hade en stackars israeliska åkt ut för ett av stupen och fallit 200 meter. Vi klarades oss dock rätt bra. En kurva retades lite och gav mig några skarpsår på underarmen.

Helt fantastisk dag

På kvällen gav vi oss av mot Uhuni de Salar för utflykter på i saltöknen. Efter att vi satt oss tillrätta i bussen frågade bussguiden om vi ville kolla på film eller om passagerarna ville sova i tre timmar. Från klockan tolv skulle nämligen asfalten ta slut och då gick det förmodligen inte att sova längre.

Det blev skumpigt vill jag lova men vi struntade i vad han sagt och sov rätt bra ändå.