Nu ar vi en decimerad grupp som ar ute och reser igen. Matilda och Carolin hoppade pa flyget mot Lima for en timme sedan och Axel akte haromdagen i forvag mot Puno och La Paz i Bolivia. Sa jag och Jesper forsoker halla stallningarna har i Cusco. Vi kommer nog fa en riktigt tuff dag med buffetlunch och sedan El Clasico!! Imorrn bar det av mot Puno aven for var del och tanken ar att vi skall vara dar ett par dagar innan vi sluter upp med Axel, Maria och Jennie i La Paz.
Efter regnskogen i Corcovado hade vi en harlig (men fullpackad) dag i Panama City. Vi bodde i en av de aldre delarna av staden och det var verkligen fint att strosa runt dar, ta en fika och inhandla den obligatoriska panamahatten.
Efter stadsturen tog vi en taxi mot Panamakanalen. Verkligen en upplevelse och ett fint tecken pa ingenjorskonst, kande sig faktiskt lite stolt! Det var imponerande att se hur de gigantiska fartygen lotsades igenom den "tranga" kanalen (det storsta fartyget med endast 24inch marginal pa vardera sida). Men det gick det med! Dock sa gar tydligen inte alla fartyg igenom for tillfallet utan de haller pa att bygga en ny sluss som skall klara fartyg med dubbla vikten. Man inser verkligen hur viktig kanalen ar bade for sjofarten och for Panama. Det kostade ca 300 000 USD for de stora fartygen att ta sig igenom. Efter kanalen blev det en riktigt god drink till solnedgangen innan vi gick och la oss for att ladda batterierna infor San Blas.
Pamamakanalen
Stolt ingenjor
Jag i kontrollrummet i ett av de storre fartygen som passerade
En perfekt Pina Colada till solnedgangen (sag den dock inte utan endast en massa batmaster framfor Panama Citys skyline)
Tidigt morgonen darpa var vi ombord pa ett litet propellerplan som skumpade sig fram ca en timme till on Povernir i San Blas ovarld. Inflygningen var haftig och det kandes verkligen som att vi var pa vag rakt ner i vattnet innan den korta landningsbanan uppenbarade sig. Terminal och bagagehantering var det inte snack om utan istallet tog man sjalv sin vaska under planet och gick for att betala 2 dollar for att fa vara bland de indianagda oarna. Vi mottes av "Fat Man" som korde oss i bat de ca 5 minuterna till Wichub Wala, on dar vi skulle bo. Det var en o dar tydligen 400 personer bodde i de sma husen (gjorda av bambu och palmblad). Olivet ar valdigt primitivt och aven vi bodde i ett enkelt hus, at fisk hela tiden och avnjot tre dagar utan egentliga tecken pa civilisation. Schemat for dagarna sag ut ungefar sa har. Efter frukost (brod, agg och en cheddarskiva) tog vi baten ut till en av de mindre, mer paradisliknande oarna (ofta en valdigt skumpig fard). Pa on var det sol, bad, snorkling och lekar som gallde. Ville man kunde man kopa en kokosnot for 1USD (allt kostar 1USD, aven att ta kort pa kunaindianerna). Annars kom var kompis fran hotellet med mat mitt pa dagen (alltid fisk och ris). Efter lunch fortsatte samma visa innan vi akte tillbaka till var o, slappade en stund innan middagen (fisk med pasta, potatis eller ris). Efter middagen blev det dominospel och nagra ol. Det kan tyckas vara ett primitivt liv men det var riktigt harligt. Oarna var verkligen som hamtade ur en reklamtidning for paradiset. Forsta och sista dagen hade vi tur med vadret och kunde sola, bada och snorkla hela dagen. Pa ett stalle fanns det ett fint vrak att snorkla kring med mangder av fiskar och koraller. Dag tva, da vi for ovrigt nog var pa den mest exotiska av oarna (en liten liten o med en halmhydda och nagra palmer), regnade det friskt. Vi passade istallet pa att underhalla oss med lekar som brannboll, hoppahage etc. Skoj att bli barn pa nytt! Allt som allt var det tre riktigt avslappnade dagar och man kan verkligen intyga att San Blas-oarna ar underbara.
En av alla de sma paradisoarna
Jobbigt!
Tillbaka igen i Panama City insag vi att langfredagen inte ar en bra dag i ett katolskt land.. Allting var stangt. Passade bra att vi skulle vidare mot Peru pa kvallen och morgonen darpa vaknade vi upp i ett soligt Cusco. Cusco ar verkligen en stad vart ett besok. For det forsta lagger de omkringliggande bergen och det faktum att staden befinner sig pa 3400moh sin charm. Sedan ar staden full med mysiga gator, grander, marknader och torg. Ja trots att vi nu varit ca 4 dagar i Cusco skulle man kunna stannat en bra stund till. Men anledningen till besoket var ju Salkantay Trek och MachuPicchu sa pa kvallen pa ankomstdagen traffade vi var guide for de kommande fem dagarna, Flavio, for att planera var hike. Det visade sig vara en riktigt glad prick (dock tror jag inte att nagon av oss riktigt forstod hans humor) som tycktes brinna for att vandra i bergen. Vi gjorde klart de sista detaljerna och fick sovsackar och talt. Sen blev det en valbehovlig natts somn innan den tuffa vandringen som vantade, vi skulle upp kl 4.
En natt pa flygplatsen i Lima kan spenderas pa manga satt, tex sovandes pa en soffa i rokrummet:)
En av alla branta gator i Cusco. Solen stekte fint kan jag lova!
Vi passade pa att handla pa oss lite Lamaklader. Har Matilda i sin nya poncho.
Och Jesper som drommer om en ny mossa (blev ingen denna gangen)
Salkantay trek var verkligen en upplevelse. Det var en tuff vandring med mycket klattrande upp och ner (som mest var vi uppe pa 4650moh) och vi gick totalt ca 7 mil pa de fyra vandringsdagarna. Turen var valdigt varierande med start i alpliknande terrang, sedan ett riktigt bergigt och kalt landskap varpa vi begav oss nedat in i regnskog. Hela tiden kantades vagen av hoga berg (ibland snokladda) och fantastiska vyer. Till skillnad fran Inkaleden var var hike relativt folktom vilket var mycket skont. Vi spenderade natterna hemma hos lokalbor pa vagen som Flavio kande. Dar taltade vi pa deras gardar och at middag och frukost i deras kok. Riktigt spannande att se hur folket pa sa avlagsna platser lever. Generellt kan man val saga att det ar mycket fattigt.. Hur ofta lagar man till exempel mat pa vedeldad spis i en lerhydda? Vi hade lite otur med sjukdomar av olika slag langs vagen men till slut kom vi alla lyckligt fram till Aguas Caliantes som fungerar som bas for MachuPicchu. Dar badade vi i de varma kallorna och laddade batterierna infor aventyret kommande dag.
Hela ganget (forutom fotograf) tillsammans med var guide Flavio
Forsta nattens vard och kock lagar till en utsokt maltid
Vi sitter spant och vantar pa att maten skall baras in
Ibland hjalper en varmande kram mycket nar det ar lite tufft:)
Andra nattens campsite
Fin vandring bland hoga berg, floder och advokadotrad
Antligen framme i Aguas Caliantes
Dagen D borjade inte sa bra da Flavio lyckades forsova sig. Detta innebar att vi inte hade tid att hika upp som planerat utan fick ta bussen som de ovriga "turisterna". Det var viktigt att vara dar i tid for att lyckas fa biljetter till Whyna Picchu (den branta bergstoppen man ser pa alla kort over MachuPicchu). Lyckligtvis fick vi alla varsin biljett. Vi borjade besoket med en rundvandring i staden dar Flavio berattade allt om Inkorna och deras liv (han kunde en hel del men det blev efter ett tag ganska rorigt och tjatigt). Vi visades runt i de olika delarna i ruinstaden och pa nytt faschineras man av den ingenjorskonst som fanns for sa lange sedan. Till en borjan var det mycket disigt och lite smaregnigt och det hela skapade ett nastan lite kusligt intryck. Men i samband med att var rundtur fortlopte sprack molnen upp mer och mer och till slut stekte solen vara frusna kroppar. Efter rundturen tog vi den branta och kravande vandringen upp till Whyna Picchu (jag och axel tog oss upp pa ca 25 min). Val uppe vantade en fantastisk utsikt over MachuPicchu med omnejd samt de omkringliggande bergen som varit vart hem de senaste dagarna. Vi satt dar uppe ca en timme, dinglandes med benen ut over den branta bergskanten. Riktigt harligt! Vi hann aven med en tur till Inka bridge (en trabro byggd langs en smal smal stig vid en mycket brant bergsvagg). Axel, Jesper och Carro sprang aven till the Sungate och kollade laget medans jag och Matilda holl stallningarna vid ingangen till staden.
Hela ganget framfor MachuPicchu
Pa toppen av Whyna Picchu, kikandes ner over Machu Picchu langt dar nere
Det var ett ganska brant berg
Perfekt for hoppbilder
Nu har vi som sagt fatt lov att saga hej da till delar utav ganget och det kanns faktiskt lite ensamt. Men immorn fortsatter aventyret med lyxbuss till Puno dar vi skall ut pa Titicacasjon och kolla pa vasshyddor. Nu skall jag ivag och hamta en kostym jag sytt upp. Hoppas den ser ut som jag vill, annars far jag val anvanda min spanska till att laxa upp skraddaren lite.
Middag pa en mysig restaurang med en knepig tysk kypare
Pa vag mot flygplatsen
Hade fint sa hors vi snart igen!
Kramar
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar